Jag har nyss varit i New York. Det var riktigt riktigt häftigt! Det var inte det första besöket utan det andra. Men plötsligt var jag inte var helt säker på när det första besöket var… Men jag minns att jag på hemresan träffade Robert Wells (som jag kände sedan tidigare) i nån sorts ekonomiklasslounge på JFK. Han satt och skrev manus till, och var mitt uppe i inspelningarna av, en programserie som hette “Så skall det låta”. Det skulle bli ett jätteskojigt musikunderhållningsprogram med pianodueller och kända musiker som skulle gissa nummer och sjunga låtar på bas av bilder… Jag minns att jag inte helt förstod själva poängen med programmet. Men det blev ju rätt så framgångsrikt. Det är förmodligen också därför som jag inte pitchar TV-format utan producerar resor. Nåväl, det var alltså 1997 (när Så skall det låta startade) för 13 år sedan som jag var i New York senast. Sådärja, då har vi det klart för oss innan vi går igång. Så fick jag med en liten anekdot också:-)

Det handlar alltså om en tjänsteresa. Eftersom New York har skjutit i höjden som en formidabel bokningssuccé senaste halvåret var det sin plats att besöka vår samarbetspartner och bredda vårt utbud. Jag möttes på Newark av en representant som beklagade sig (innan han presenterade sig) att han tyvärr endast hade en lång bil ledig. Jag förstod inte vad problemet var förrän han förklarade att han inte kunnat parkera på den närliggande personbilsparkeringen. Därav skulle vi nu tvingas gå en bit. När den svarta blänkande stretchlimon dök upp tyckte jag inte alls det var något problem att gå dessa extra 500 meter. Precis så här skall man ta Holland Tunnel under Mirakel-Sullys våta landningsbana och glida in på Manhattan. Cause I’m Worth it…

Nästföljande dagar tillbringade jag med att besöka ett tjugotal hotell. Åka kilometervis med hiss och ta hundratals foton. Men jag skall inte plåga er med detaljer från dessa, det läser ni om här istället. I korthet har vi ett utmärkt hotellprogram i New York.

Jag bodde på Hotel Roosevelt. Ett klassiskt gammalt 20-talshotell ett kvarter från Grand Central Station. För länge sedan förbands faktiskt hotellet med stationen genom en underjordisk gång. Eftersom jag är Kingofil, och har plöjt alla Stephen Kings böcker tillika sett alla filmer, var det extra häftigt att scener ut filmen 1408 spelats in på mitt hotell. Ni vet, den med John Cusack och Samuel L Jackson som regisserats av svenska Mikael Håfström?! Om han som undersöker myter om hemsökta hotell. Va! Har du inte sett den?! Jag kunde inte motstå att ta ett foto utanför rummet. Ni vet väl för övrigt att i princip inga äldre hotell i New York har våning 13. Men vad spelar det för roll när 1+4+0+8=13…

Apropå filmer. Hela staden är ju som en gigantisk kuliss. Jag skulle faktiskt inte ens bli förvånad om Batman, Carrie Bradshaw eller Godzilla dök upp i Starbuckskön och beställde en tall latte och varm blåbärsmuffins i handbollsstorlek (King Kong hatar blåbärsmuffins). Därför blev jag lite tagen på sängen när Svampbob plötsligt stod och tiggde pengar på Times Square. Jamen han bor ju för jösse namn på havsbotten, INTE i New York! Missa inte utbudet av Musicals. Hur man nu skulle kunna göra det… Men ett budgettips är att köpa biljetten samma dag till hyggligt pris om inte sittplatserna spelar någon större roll. Det gör man på TKTS mitt på Times Square. Vi såg genomsnälla och helylleplyschmysiga Mamma Mia alldeles utmärkt från sista-minuten platserna på bilden nedan.

Det är ingen slump att staden är en av de mest omskrivna vad gäller guideböcker, hemsidor och i skönlitteratur. Inte heller att du får 579.000.000 träffar på Google, medan Rom, Paris och London landar runt blygsamma 350.000.000. Därmed skulle jag kunna fortsätta med mitt blogginlägg tills chefen och likformigt klädda gubbar med stora sprutor ger mej en konstig vit skjorta med knäppning bak. Och ändå aldrig ens komma i närheten av att göra staden rättvisa i form av tips och råd. Men hit måste du i alla fall gå och äta middag, lova mej det. Och gör åtminstone ett museum. Vi gjorde MoMa en regnig eftermiddag. Där satt en livs levande installation i form av en kvinna och lekte arga leken utan vinnare med en man, från morgon till stängning. Det hade dom gjort i en månad, och skulle sitta blixt stilla i ytterligare två. Apropå regn och dimma. Kolla bilderna nedan tagna från mitt hotellfönster från en dag till en annan! Så dimmigt var det!

Sådär avslutningsvis måste jag väl ge mej på att förklara min rubrik. Du åker hit med dina förväntningar. De uppfylls alltid i kvadrat. Alla hus är dubbelt så höga som du trodde, det ryker ur gatorna på riktigt, du handlar alltid fler jeans än du har råd med och The Late Show with David Letterman är alltid fullsatt. Utan skojet hade staden varit astråkig, och utan allvar hade allt det skojiga aldrig funnits. Typ…

I’ll be back.