Jag lovade ju i februari att följa upp min mässblogg från Madrid med den obligatoriska matbloggen. Tack för att du tålmodigt väntat. Här kommer den.

Den utspelar sig under ett par kvällar tillsammans med kollegor och konkurrenter.

Med samma omedvetna reflex, som att tvätta händerna när man varit på toaletten, kommer det in ost och skinka på middagsbordet i Spanien. Det är för övrigt inte ”bara” att beställa skinka. Näe, det skall helst vara Pata Negra de Bellota (svartfotade lyckliga grisar uppfödda på ekollon som typ skuttar i slow motion likt en lycklig amerikansk familj som kastar färggranna höstlöv på varandra i slutet av en 80-talsfilm när dom precis fått reda på att motorvägen som skulle gå genom deras hus nu flyttas eftersom deras 12-årige son räddat borgmästarens gråtande cockerspanielvalp från att drunkna i Träsket. Typ så lyckliga grisar!)

Osten kan gärna vara av Manchegotyp, och relativt lagrad, torr och smakrik.

En annan typisk förrätt i Madrid är Huevos Rotos (trasiga ägg…). Detta var Francos absoluta favorit som han åt i princip dagligen på Casa Lucio i Madrid. Friterad potatis med exakt precis på pricken koagulerade ägg ovanpå. Så enkelt men så fantastiskt gott! Rekommenderar inte att pröva den utanför Madrid – ingen annan stans har de nämligen lyckats med just den där koaguleringen där jag förgäves beställt rätten. Det har serverats pommes med scramble eggs ovanpå… Som om man vore på någon all inclusive i Magaluf för förortsbritter…

Dessa champinjoner har varit med i ett tidigare blogginlägg. Men ånyo besökte vi just detta ställe som enbart serverar stekta champinjoner med persilja, paprika och olivolja. Och en jädrans massa vitlök! Ruggigt goda, men nöj dej med ett par stycken om du är på väg till en väntande huvudrätt.

Bläckfisk och räkor i en paprika- och löksallad. Vinäger, olja och salt. Och några gröna oliver. Salpicon de Mariscos är en populär och fräsch förrätt. Serveras kall och är en frisk fläkt på sommarmatbordet. Just denna tallrik serverades emellertid i Januari, men det gick bra det också.

Kanske tillsammans med något vitt gjort på albariñodruvan från området Rias Baixas i nordvästra Spanien.

I området kring Plaza Mayor ligger en mängd härliga tapasbarer. Här finns det definitivt tillräckligt för både en och två kvällar i kökets tecken. Vill man så finns ju världens äldsta restaurang i området. Den skall jag prova en vacker dag. Eller regnig. Eller snöig. Man vet aldrig med den staden i Januari. Men skitsamma, man väljer ju inte Madrid för vädret. Utan för möten, människor och mat!

Glad Fredag och tack för att du följer mej!

Eder tillgivne Gastronaut,