Med skeppare. Inte för det behövdes för havet låg som en spegel men mest för att verkligen kunna slappa på båten. Besättningen bestod av några mycket bruna och synnerligen uppsluppna gastar…… Det första skepparen gjorde när han såg oss var att göra korstecknet.

Båten, en Bavaria, var i utmärkt skick. Vi hyrde den genom receptionen på lägenhetshotellet där vi bor och betalade ungefär lika mycket för hyran som en god middag kostar här nere.

Sen bar det iväg. Vi gick på motor längst öns östra kust och njöt i fulla drag. Drag var det däremot inte på våra gastar. Efter en kort stund gjorde de uppror och intog valfria positioner…

Vid lunchtid la vi till i en helt underbar badvik dit man bara kommer med båt. Helt enligt förväntan fanns där en förträfflig restaurang. Och sedan började vi äta…

Och äta…

Och äta…

På väg tillbaka satte vi segel och bytte skeppare. Den nya var lite ort i rocken men väl så tuff. Hojtade och skrek på manskapet. Nu fick alla hugga i…

Fast några gjorde det nog bara när kameran dök upp.

I allt hade vi en underbar och oförglömlig dag till havs. När vi åter närmade oss vår by Postira kände vi oss riktigt nöjda. Solen var på väg ner men värmde fortfarande behagligt och havet hade den där fantastiska blå färgen som gör att man bara vill doppa sig “bara en gång till pappa”.

På onsdag ska vi till Split på kvällen. Damerna ska shoppa. Sen ska vi äta i gamla palatset för att avsluta med Verdis operatolkning av “Othello”. Undrar hur det kommer gå hem…